Ibland blir jag rätt trött faktiskt... Jag läste en blogg (kommer inte ihåg vilken de va) där personen skrev om att "prata sanning" och om varför det ska vara så svårt att berätta sanningen istället för att baar säga som det är. Vad är det vi är rädda för igentligen? Kan sanningen vara så jobbig så man måste ljuga?

Väldigt bra frågor faktiskt och dom har verkligen fått mig att tänka lite extra på just detta. Klart att alla människor drar en vit lögn ibland, det gör vi alla men frågan är om sanningen verkligen är så hård? Av egna erfarenheter drar man iftast en vit lugn för att slippa allt tjat och allt bråk som kan bli. Men är det verkligen värt de att "ljuga" eller inte berätta som de verkligen är? Sanningen kan vara hård jag vet, men frågan är om sanningen inte är bäst i de långa loppet?

Jag vet inte riktigt varför jag fick för mig att skriva om detta men nu blevv de så :)
Men människor e konsitga. Alla vill få höra sanningen men man berättar den inte alltid själv. Ska man inte behanlda männsikor som man själv vill bli behandlad?